Veckorna bara swishar förbi känns det som. Idag går vi in i vecka 20, halvvägs och imorgon är det ÄNTLIGEN dags för rutinultraljudet.
Under veckan som varit har jag börjar känna av lilla ärtan mer och mer. Det bökas och stökas inne i magen och i gårkväll så fick jag en rejäl kick så hela magen skumpade till. Det är verkligen nån som göra sig tillkänna och jag hoppas vi får se vem du är i morgon. Så sjukt nervös men ändå lugn och förväntansfull.
Magen växer och jag försöker att känna mig bekväm med den samtidigt som jag bara känner mig tjock och klumpig. Och värre kommer det bli…
