Och så kom hon.. | Jagochmitthjärta

För ett år sen, efter att jag gått över tiden sju dagar så vaknade jag den 31 januari exakt klockan 07.30 utav en kraftig värk.
Peter hade redan åkt till jobbet så jag gick ner och la mig i soffan och tittade på tv. Det gjorde redan ganska ont så jag hade svårt att äta.

Vi hade två veckor tidigare flyttat in i vårt nyköpta orenoverade lilla gula radhus som vi hade så mycket planer för.
Precis när vi fick nycklarna (den 3 januari) släppte vi in hantverkare som började med det stora badrummet för det var i värst skick och vi ville ha det klar tills lilla liten kom.
Vi hade var lägenheten till den 1 februari så då kunde vi åka dit och duscha under tiden.

Medan jag låg där i soffan, klockan halv åtta på fredags morgonen den 31 januari, så var jag trots det onda väldigt glad. Vi skulle snart få träffa vår prinsessa.
Hon var planerad och så efterlängtad!

Dagen gick och värkarna blev kraftigare och kraftigare.
Hantverkarna skulle in och göra sista grejen i badrummet och jag gick här och väntade, jag ville ju bada!! Men ville inte sitta i badkaret om dom kom. Haha!
Peter kom hem på sin lunch och jag försökte så gott jag kunde att inte visa honom hur ont jag hade. Än var det ju inte så farligt att vi skulle behöva åka in och jag ville inte stressa upp honom när han skulle tillbaka till jobbet.

Tack och lov så kom hantverkaren tillslut och jag kunde krypa ner i det varma badkaret. Där låg jag tills Peter kom hem. I sådär två timmar, haha! Men skönt var det!
Peter fixade mat men jag hade alldeles för ont för att äta.
Nu var det ca 4-5 minuter mellan värkarna och jag började bli lite orolig. Vi skulle ju åka till Borås, tar ca en timme, och det var regn/snö/rusk väder ute. Vi skulle behöva krypa fram och jag ville inte föda i bilen.

Efter att ha pratat med förlossningen så valde vi att klockan 19.30 (exakt 12 timmar efter första värken) att packa ihop oss och åka in.
Runt 21 var vi framme i Borås och det var ganska mycket folk på förlossningen just då så vi fick sätta oss i ett väntrum(!!) där vi fick sällskap utav ett annat par.
Efter ett tag kom vi in och fick göra ctg. Jag fick vända mig på olika sidor och det tog låång tid. Låg nog där i två timmar.
Men de tyckte inte att jag var tillräckligt öppen (3cm) och värkarna var fortfarande var 4-5 minut så de tyckte att vi kunde åka hem igen!!
Hem? Nej tack, inte den vägen igen med den här smärtan.
Vi bestämde oss för att ta in på BB hotellet och barnmorskan gjorde en hinnsvepning innan vi traskade upp dit.
Vi fick order om att äta och Peter åkte iväg till Max.
Klockan var nu 00.30 den 1 februari och vi hade precis kommit till BB hotellet.
Jag gick in och tog en dusch sålänge men det började göra extremt ont och jag blev lite yr.
Satte mig på toaletten och slemproppen gick. Usch och fy!
Peter kom tillbaka med maten och han var ju superhungrig stackarn så han typ slängde i sig maten.
Jag kunde inte äta, det gjorde för ont.
La mig i sängen för att försöka sova. Hade fått tabletter så jag skulle kunna slappna av.
Peter la sig i bäddsoffan bredvid.
Sen gick tiden, jag sov kanske tio minuter, sen var värkarna igång.
Peter började klocka och nu var det ca 1-2 minuter mellan varje.
Jag kunde inte ligga kvar där i sängen, ville ha nått mot smärtan, så ca 03.40 begav vi oss mot förlossningen igen.

När vi kom ner var det dags för ctg igen. Jag var nu öppen 8 cm.
Jag blev inskriven på förlossningen och klockan 04.30 la jag mig i badet.
Där låg jag, läääänge!
De gjorde iordning så jag fick lustgas att ha i badkaret. Tacka gudarna för lustgas! Haha!!
Klockan 7 tyckte barnmorskan att jag var färdigbadad. 🙂

Barnmorskan var för övrigt en student, en supersöt tjej, med långt blont hår och sidecut, som troligtvis gjorde det sista i sin utbildning då hon hand om hela min förlossning själv förutom stöd från min ”riktiga” barnmorska.

Jag fick lägga mig på den där förlossningssängen, absolut inte lika skön som det varma badet.
Noelle ville komma ut ur ryggen och höll på att bryta ett par ryggkotor på sin mamma. Men efter lite vridande och vändande, lite tryckande och ändring av ställningar så lyckades vi få henne i rätt riktning så att säga och den där hemska olidliga smärtan i ryggen var borta.
Jag höll mig till lustgasen under hela förlossningen även fast jag stundtal hade velat ha något annat.
Klockan 08.48 började mina krystvärkar och det var äntligen dags för min älskade lilla tjej att komma!
På två kraftiga värkar var hon ute i räserfart!

Så, klockan 09.08 den 1 februari 2014 kom hon äntligen till oss.
Vår älskade, fina Noelle! ♡
Hon var 50 cm och vägde 3670 gram. Helt perfekt!