Jag är nu i vecka 15 utav den här graviditeten, 16 på söndag. Än så länge har jag inte tänkt så jättemycket på vad som komma skall. Noelle tar upp så pass mycket utav min tid att dagarna rullar på. Om 5 veckor är det dags för rutinultraljud och jag längtar otroligt! Vem är det som bor i min mage?
Men en sak har jag redan hunnit fundera mycket på. Det handlar om det extremt känsliga ämnet amning.
När jag väntade Noelle så var jag helt inne på att amma. Jag köpte allt man troligtvis skulle behöva. Bröstpump, amningsinlägg, bröstsalva, amningsbehåar och amningskudde. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig…
Noelle föddes 09.08 den 1 februari 2014. En otroligt vacker liten flicka på 3670 gram och 50 cm, och jag mådde väldigt bra direkt efter förlossningen. Vi gick till restaurangen på BB-hotellet och åt lunch med vår nyfödda och jag kände att vi lika bra kunde åka hem eftersom jag mådde så bra och Noelle mådde bra. Men ack så fel jag hade.
På kvällen började jag frysa, massa. Peter och sjuksköterskorna på plats stod på stolar och letade efter luftintag för jag tyckte att det blåste så fruktansvärt kallt. Jag satt med två tjocka täcken på mig och höll på att frysa bort. Det var vanligt att frysa efter en förlossning sa barnmorskan. Men efter att jag tagit tempen och vi tagit prover visade det sig att jag hade 41,5 i temp och en kraftig infektion i kroppen. Troligtvis en urinvägsinfektion fick jag veta.
Prover togs och ultraljud gjordes för att utesluta massa andra saker. Men det såg bra ut. Men inlagd med antibiotika fick det bli för min del och jag kämpade på med amningen. Dag 4 på BB hade Noelle fortfarande inte fått nån mat. Hon skrek mest hela tiden och för mig som hade hög feber och en elektrisk bröstpump fastsatt på varje bröst var detta extremt påfrestande. Det blev att jag åt, drack och sov dåligt samt kämpade mot feber och att komma igång med amningen. Jag bad om att de kunde ge Noelle lite ersättning, hon var ju så hungrig stackarn! Men de pressade på och tyckte att jag skulle fortsätta så som jag gjorde. Amma och ha bröstpump i mellan det.
Men tillslut sa mina bröst stopp. Efter 4 dagar utan att få vila en enda gång så sprack bröstvårtorna och blodet rann. Jag fick hemska sår som gjorde extremt ont (detta tog sen 3 månader att läka). Men även då tyckte barnmorskorna att jag skulle fortsätta amma. Ge Noelle mina såriga, blodsprutande bröst. Nej tack! Jag försökte men det gick inte. Det gjorde så extremt ont. Och tänk, då hade jag precis gått igenom en förlossning. Men jag lovar.. Jag hade gärna gått igenom en till för att slippa den smärtan jag hade i bröstvårtorna. ”Men det gör ont att amma i början”!!!
Efter 5 dagar fick jag nog. Jag var otroligt utmattad, hade inte sovit sen flera dagar. Tillslut tog jag Noelle och ”kastade” henne i sängen och sa till Peter, ”-Ta henne, jag vill inte ha henne!” Det var då jag fick en riktigt tankeställare. Såhär ville jag inte ha det, klart att jag ville ha mitt barn.
Jag bad återigen om ersättning och de sa återigen att jag skulle kämpa på med amningen. Gråtandes (med de få tårar jag hade kvar efter så många gråtandes dagar) så bad jag typ på mina bara knän att ge henne ersättning. Tillslut var det en yngre barnmorska som lyssnade på mig och Noelle fick efter 5 dagar ersättning. Hon fick mat! Den glädjen och den lättnaden jag såg i mitt barn går inte att beskriva. Hon somnade mätt och vaknade med ett leende.
Jag försökte få ut nått ur brösten även när vi kommit hem. Jag pumpade mina såriga bröstvårtor och handpumpande dom i duschen med varmt vatten, men det kom aldrig igång, efter ett par veckor gav jag upp helt och det blev endast ersättning till Noelle.
Så nu har jag funderat massa på detta. Och jag har bestämt mig.. Jag kommer INTE att amma denna gången heller. Vi kommer att starta med ersättning med en gång. Jag vill inte gå igenom samma känslomässiga resa igen. Visst, mycket hade kanske att göra med min infektion, men jag känner mig bekväm med flaskan och Peter får vara med från start. Och om man kollar på Noelle, haha, så är det absolut inget fel på ersättning. Sen ska man aldrig säga aldrig, man vet inte hur situationen blir denna gång. Men som det är just nu, och som jag tror det kommer att hålla sig vid så är det att vi kör på ersättning med en gång.
jag är i vecka 14 och har redan bestämt mig. jag ska INTE amma.
den stora anledning är just detta. varför utsätta sig för mer pina när det finns flaska och ersättning.
Usch vad hemskt det låter 🙁
Pga att jag får vissa mediciner fick vår dotter ersättning från start. Det var helt fantastiskt att min sambo fick vara delaktig från start som du skriver och det spelade inte henne någon roll om hon var hos honom eller mig plus att hon var mätt, belåten och glad nästan jämt. Kommer absolut ge ersättning till nästa barn!
Att läsa ditt inlägg var som att läsa min egen story för 14 år sedan. Min första son föddes också 1 feb men 2001. Jag bor på irland och här är det inte så många som ammar men eftersom jag är svensk hade jag ändå stigma att alla svenskar ammar så det var jag tvungen att göra. Men min son kunde inte säga tag ordentligt vi försökte också i 4 dagar innan jag gav upp. Som tur var hade jag stöd av sköterskorna när jag gav upp. Blir så arg när jag hör att man blir tvingad att amma när man mår så dåligt som du gjorde. min son var väldigt sällan sjuk som barn och växte och blev stark på ersättnig. Stå på dig på andra barnet. jag försökte med mitt andra barn 1 dygn men när jag kände att jag inte ville att hon skulle vakna insåg jag att så skulle det inte vara. Man skall ju njuta av sin bebis. Som du säger blir papporna mer involverade också. Vi delade på mat stunderna vilket gjorde att vår son inte blev avundsjuk eftersom jag inte bara satt med en bebis hela tiden. Han var 22 mån när vår dotter föddes. Som sagt var stark och stå på dig. Kramar från en svensk mamma på irland!!!
Jag tycker att alla ska få välja själv (om det går dvs ibland funkar det ju inte att amma fast man vill). Jag kommer inte amma och framförallt äldre personer ska alltid alltid alltid ifrågasätta. Är lite orolig för att bli pressad till det på förlossningen/BB sen.
Måste man bestämma sig innan då? Kan man inte vänta tills bebisen faktiskt är född och känna vad som känns rätt för en själv och funkar för bebisen då?
Kan man inte amma ska INGEN försöka tvinga en till det lika lite som folk faktiskt inte har rätt att försöka tvinga någon som vill amma att skuta ”för barnet är för stort” etc.
Det är onekligen känsligt, men det känns vettigt att INTE ta några beslut utan känna vad som funkar med just det nya barnet. Hur man mår själv där och då i stunden. Sedan ska alla bara respektera det beslut man tar där och då.