När Noelle föddes så kämpade jag med amningen och ville få det att funka. Men tillslut blev mina bröstvårtor så himla såriga och det rann tjockt var blandat med blod ifrån mina bröst. Den smärta var olidig. I den stunden hade jag gärna fött ett barn till.
Men iallafall. Vi började att ge henne ersättning och det funkade såå bra. Hon blev nöjd och behövde inte vara hungrig. Vi började även ge henne nappen.
Nappen hade hon i någon månad, sen började hon spotta ut och var mer nöjd utan den. Så vi tvingade inte henne att ha den, lite skönt att slippa avvänjningsprocessen sen 😉
Men nu sedan lillasyster kom så har hon använt napp, och på kort tid blivit ”beroende” utav den. Till en början tänkte vi inte låta henne ta med den om vi gick ut, utan bara ha den hemma. Men nu har den blivit så pass viktig att det inte går.
Jag förstår att detta är pga lillasyster har napp och sen att hon också vill ha samma. Men det känns så konstigt, så fel. Eftersom man aldrig sett henne med napp typ.
Men jag låter henne ha den. Hon är nöjd med den och hon är så snäll mot sin syster så jag vill inte ta bort saker och neja saker som kan göra att hon blir ”avundsjuk” och börjar göra illa sin syster.
Hon sover inte med nappen då hon oftast somnar med flaska men det första hon frågar efter på morgonen är nappen. De gångerna hon somnat med nappen så åker den oftast ut under natten och det är inget hon vaknar utav utan sover vidare.
Hur skulle ni ha gjort? Jag har hört att detta är väldigt vanligt när man får småsyskon. Speciellt om det är tight mellan barnen.
Jag hade låtit henne ha den! Tänkte samma med Ebba nu när Alva föddes att vill hon ha napp för att lillasyster har det så får hon det men hon ville inte hon suger på sin tumme istället